tisdag 17 oktober 2017

Bönders framtida pension


Ett moment i jordbrukspolitiken 1995, med introduktionen av CAP, som var fullständigt uteslutet att diskutera , var lantbrukares framtida pension.
Då det allmänna resonemanget hos de som utförde implemteringen av CAP i svensk politik inte kunde se framåt utan bara bakåt. Eller så långt näsan räckte.
Man ansåg att bondepensionen som ingår i CAP var "onödig" då svenskt socialförsäkringssystem är överlägset allt utländskt. Därmed var en av de viktigaste funktionerna i CAP tillintetgjort.
Effekterna kommer så smått. Men på ett kanske oväntat sätt. Att sluta som lantbrukare blir svårt då pensionen efter ett arbetsliv med låga inkomster ger, enligt nuvarande system, väldigt låg pension. Att sluta driva sitt jordbruk blir därmed närmast omöjligt!

Effekterna av denna process, att bönderna måste jobba vidare på sina gårdar för att överleva, som det i praktiken beslutades år 1995, har ännu inte riktigt slagit igenom. Inte ens hos lantbrukarna. Men kanske att de senaste årens snabba samhällsförändringar ändrar på lantbrukets utövares strategi. Det förtroende för samhällets förmåga att stötta oss medborgare när man blivit äldre är kanske något som blivit underminerat sedan 1995.

Effekterna blir en kedjereaktion. Genom årtionden av låga inkomster och alltmer förlorat förtroende för samhället anpassar sig lantbrukarna till sin förväntade framtida situation. Den offensiva inställning, som alla människor har som unga, vänds till en defensiv uppfattning om hur man skall agera i vardagen. De luftslott som Livsmedelsstrategin målar uppfattas då som det verkligheten istället visar. Något man absolut inte kan lita på. Gamla tiders försiktiga bönder och deras långsiktiga metoder återkommer i ett samhälle med vindsnabba förändringar?

Tilliten för välfärdsstatens socialförsäkringssystem som "alla" så klart hade totalt förtroende för 1995 har vänts till sin motsats.
Vad som nu endast saknas är en offentlig debatt om detta och en klar insikt hos befolkningen. Vilket kommer att påverka särskilt lantbrukets funktion och bönders agerande framöver.
Men hur?

Tre åsikter att fundera på:
/pensionerna-migrationens-kostnader-tydliggjorda/
/effektivisering-jordbrukets-enda-vag-framat.
/ta-din-pension-pa-allvar/

söndag 15 oktober 2017

Zombies

Ett uttryck som tydligen blivit populärt inom ekonomins värld är "Zombieföretag".
Det är företag som bara sakta stapplar fram genom den ekonomiska verkligheten utan att veta vad man gör. Man tuffar på utan att egentligen fundera på vad företaget sysslar med. Tjänar inga pengar utan hoppas att det fortsätter som det gjort.

Sådana företag kännetecknas av långa perioder av dålig lönsamhet och dåliga löner för de inblandade.
Usla vinster och usla pensioner.
Och stora fastighetslån.

Påminner det inte om jordbruk?
Är lantbrukare "zombieföretagare"?
Är lantbrukare frivilligt "zombieföretagare" eller är det omgivningen som skapat denna sits?
Sett ur produktkedjan är alla intresserade av att lantbruket skall vara en "Zombie"!
Självklart.
Därför att hos slutanvändaren, konsumenten, kan priset på produkten bara nå en viss storlek och skall andra i produktionskedjan slippa att vara "zombies" måste lantbruket vara det!
Vem skall annars tjäna uselt, vara ifrågasatta och pressas kreativt och ekonomiskt? COOP, ICA eller krögaren?
Nej, lantbrukaren är utsett att vara en zombieföretagare, oavsett vad de vackra uttrycken i Livsmedelsstrategin utmålar.

Se nedan video och fundera själv:

tisdag 10 oktober 2017

måndag 2 oktober 2017

Livsmedelsstrategins effekter

Som tidigare konstaterat är Livsmedelsstrategin inget unikt svenskt påhitt utan en del i europeisk jordbruks- och industripolitk. Att CAP inte enbart är en jordbrukspolitik - utan främst en industripolitik visade kommissionären Pascal Lamý en gång när han bevistade de europeiska livsmedelsföretagens stora träff, där han konstaterade att dessa företag var unionens "guldägg", medan jordbruket var ett problem. Det var enligt honom viktigt att dessa företag insåg EU:s ambitioner angående jordbrukspolitiken, CAP, och att det var att de marknadsstörningar som CAP inneburit skulle tas bort och att livsmedelsföretagen skulle kunna köpa sina råvaror till världsmarknadspriser även inom EU. Denna deklaration borde varje bonde verkligen ta på allvar. Och inte bara bönderna utan hela den europeiska befolkningen!

Den första gången som det i svensk debatt blev klart hur denna handelspolitik med jordbruksprodukter/livsmedelsprodukter egentligen fungerar var när Arla fick kritik för sin export till Dominikanska republiken av överskottsprodukter, - helt enligt de regler som europeisk politik dragit upp. Resultatet blev, som kanske någon minns, att stadsbefolkningen i Dominikanska republiken tyckte att de billiga Arlaprodukterna var toppen, medan de dominikanska mjölkbönderna, som behövde dubbla priset för att klara sig, tyckte det var dumpning av överskott.

En annan som reagerade när överskotten klämdes in på marknaden i Indien var Devinder Sharma som  förklarade problemet från indisk horisont. -  Indiens vita revolution går i kvav. -

Och så närmar vi oss dagens situation. ARLAs expansion i Afrika, närmare exakt i Ghana. Vad ligger bakom detta? Här är då ett antal ställen som man kan läsa om detta:
http://www.atl.nu/lantbruk/arla-oppnar-filial-i-afrika/
http://www.atl.nu/arbetsliv/arla-expanderar-i-afrika/
http://www.ja.se/artikel/50666/arla-expanderar-i-vastafrika.html
http://www.di.se/nyheter/arla-etablerar-sig-i-ghana/
https://www.arla.se/om-arla/nyheter-press/2017/pressrelease/arla-etableras-i-ghana-2126411/

För att förstå varför just Ghana är ett intresse för Arla är det nödvändigt att studera Jacques Berthelots genomgång av den ekonomiska politiken EU/Ghana.
Att det är en parallell till den politiska katastrofen med Indien och Dominikanska republiken inser man då. Att landsbygdens ekonomi blir usel i Västafrika, med följd att en folkvandring uppstår, från landsbygden till städerna - och även emigration till Europeiska Unionen, som J Berthelot har påpekat tidigare. En ekonomisk flyktingvåg orsakad av EU:s ekonomiska politik. Ett Common Agriculture Policy (CAP) och en svensk Livsmedelsstrategi, som gynnar exporterande storföretag och missgynnar landsbygden och bönderna var de än finns. Och de effekter som det resulterar i tas det inga hänsyn till!
The suicidal folly of the Africa's Continental Free Trade Area (CFTA)


lördag 30 september 2017

Ett fuktat finger

Precis som Livsmedelsstrategin, som egentligen bara skuggat internationell jordbrukspolitik, så tycks för övrigt svensk jordbruksdebatt skugga det som diskuteras internationellt. Ja, åtminstone inom europeiska Unionen.

Frankrikes president Macron höll nyligen ett tal till franska nationen och där nämndes något som åtminstone hittills har betraktas som "något som katten har släpat in".
Han nämnde "Food Sovereignty".
Det som i svensk debatt kallats matnationalism, som om det var något fascistliknande fenomen.
Så här är ett citat ur kortversionen på engelska:
  • It needs to ensure its food sovereignty, by reforming the Common Agricultural Policy (CAP) and establishing a common inspection force to guarantee food safety for Europeans. 
Nu blandar han vilt, åtminstone i den engelska kortversionen, med Livsmedelssäkerhet - vilket är något helt annat som politik. Här är orginalversionen: President Macrons tal


När man så läser ledaren i Jordbruksaktuellt slås man av den samstämmighet med det som den franske presidenten levererade i sitt tal - dagen efter att JA kommit ut!
Är chefredaktören synsk eller har han ett så skickligt fuktat finger att han i förväg vet hur vinden blåser?
Eller har han så goda kontakter ute i jordbruksvärlden att det inte kan uppstå några överraskningar?
/fokusera-ratt-och-forenkla.


fredag 29 september 2017

Olika strategier ur ett historiskt perspektiv.

Den politiska överenskommelsen som kallas Livsmedelsstrategin var uppe till diskussion på Munkagårdsskolan i Tvååker för en vecka sedan.
Ett möte arrangerat av klassiska landsbygd- och lantbruksintressen.
Som vi vet har oron över svensk livsmedelsförsörjning blivit närmast akut, åtminstone om man skall förstå diskussionen kring Livsmedelsstrategin.

Dock konstaterades i Tvååker att nuvarande situation, med runt 50% självförsörjningsgrad utifrån mycket importerade förnödenheter, torde vara den bästa ekonomiska och marknadsmässiga situationen i nuvarande svenska och internationella jordbrukspolitik.
Därmed spricker ambitionerna med Livsmedelsstrategins orosmoment om en möjlig kris.
Och varför då öka produktionen? För att vi skall få ett överskott som pressar priserna? Eller att om produktionen faller ytterligare så är det enbart importen som styr prisnivån i Sverige?

Om krisen blir ett faktum är det allvarligt då det i år är 100 år sedan de sista hungerkravallerna skedde i Sverige. /hungerkravallerna-1917-ur-nya-perspektiv-

Minnet av detta är naturligtvis helt borta och kan endast återfinnas i historieböckerna. I andra delar av Europa skapar gamla kriser nya kriser. Konflikten i Ukraina, mellan öst och väst, mellan ukrainsk/polsk och ukrainsk/rysk har sina rötter i den stora svälten på 1930-talet då politiken svälte ihjäl miljoner ukrainska bönder. ( 3- 7 miljoner människor. Siffran är osäker) Och då var en majoritet av folket bönder och de kunde ändå inte hävda sina intressen. Idag, om en svältsituation skulle ske i Sverige, kommer ett halvt sekel av "välodlat" bondehat i samhället skapa något som blir obeskrivligt.

Man borde fundera på detta redan nu. Och organisera om jordbrukspolitiken enligt principen Food Sovereignty! Annars kan historien upprepas.
/cwejman-röd-svält-röd-glömska

torsdag 28 september 2017

Bonde söker fru

I dagens feministiska tillvaro, med värdegrunder av olika slag, PK-ism och åsiktskorridorer så kan man plötsligt läsa i siffror och skrift om vad som verkligen driver jordbruket i Sverige.
 - Genus -
Agrifood, fd Livsmedelsekonomiska institutet, har studerat frågan.
Skillnaden mellan manliga och kvinnliga bönder.
Avslöjande och intressant, men hur och varför?

Ur dessa båda diagram kan man ur ett ekonomiskt genusperspektiv klart konstatera att inga män bör syssla med jordbruk. Det medför så dåliga inkomster att man förblir ensamstående. De mer ekonomiskt framgångsrika lantbrukarna får en partner (Bonde söker fru) medan den som  har för dåliga inkomster blir ratad till programmet.

Och sett ur samhällsbehovet av en lantbrukarkår med usla inkomster och idealistisk inställning till arbete och jordbruk, ett kall, vilket ständigt uppmuntras av alla utanför lantbrukarkåren, då är det  enbart kvinnor som kan ta jobbet. Därför att det påverkar inte den sociala och ekonomiska situationen lika mycket jämfört med kvinnor generellt.

tisdag 26 september 2017

Blott Sverige svenska krusbär ha?

Det är lätt att tro att svensk jordbrukspolitik är just bara svensk. Att det beramade "Spårbytet" 1990 är enbart svensk politik eller att Europeiska Unionens Common Agriculture Policy (CAP) är enbart europeiskt. Tyvärr är det inte så. Allt är hopflätat i en global röra. De problem som vi ser i svenskt jordbruk har sina paralleller i andra delar av världen. Vad man då förundrar sig över är denna enfald. Måste alla göra samma misstag?

I en artikel från 24/8 2017 i Businessworld beskriver Devinder Sharma den indiska bakgrunden från nationalstatens grundande fram till idag och hur samma politiska och ekonomiska tankar som agerat i Sverige har agerat i Indien och hur detta påverkat landet.


Vad man klart uppmärksammar är hur starkt den indiska politiken vid självständigheten på 1950-60-talet värderade en säker inhemsk livsmedelsförsörjning, det som brukar kallas Food Sovereignty, Livsmedelssuveränitet på svenska.
Den indiske premiärministern Nehru uttryckte sig som så:

 “It is very humiliating for any country to import food. So everything else can wait, but not agriculture.”

Denna  politiska inställning stod sig fram till 1980-talet, i Indien som i Sverige, då nya tankar uppstod och som i Sverige skapade det av LRF kallade "Spårbytet". Och i de mer internationellt inriktade delar av europeisk bonderörelse bildades en motrörelse (CPE), senare La Via Campesina, med sitt ideologiska huvudnummer Food Sovereignty. Det som det indiske politikern Nehru ansåg vara en nödvändighet. Men som även Indien lade åt sidan under 1990-talet då nya ekonomiska teorier om jordbrukets politiska och ekonomiska funktioner förändrades totalt.

På samma gång som "Spårbytet" genomfördes i Sverige infördes en landsbygdspolitik i Indien som påminner om 1947 års svenska jordbrukspolitiska beslut - att flytta landsbygdsbefolkningen till städerna. På 20 år skulle 400 miljoner människor lämna landsbygden. Var tanken. Men 1991, när ekonomerna genomdrev denna nya politik i Indien hade ännu inte "jobbless growth" uppstått, som idag förstört dessa 90-talsteorier för indierna. Och bönderna har blivit skuldslavar istället. Importen av livsmedel har ökat till enorma nivåer.

På sin blog "Ground Reality" beskriver Devinder Sharma problemet ur en mer konkret mänskligt perspektiv.
Att genom denna jordbrukspolitik, från 1980-talets nyliberala tankar, uppstår nu sakta en kommande svält. Pressen på den indiska landsbygdens ekonomi har inneburit att den indiska landsbygdsbefolkningen äter sämre idag än för fyrtio år sedan:

"The survey brings out a stark reality that the country doesn’t want to hear. Rural India is eating less than what it used to 40 years ago. According to a report published in the web news portal Scroll – “On average, compared to 1975-’79, a rural Indian now consumes 550 fewer calories and 13 gm protein, 5 mg iron, 250 mg calcium and about 500 mg less vitamin A."

Summan av dessa politiska idéer visar sig vara en sakta inrullande livsmedelskatastrof. Då samma politik genomförs överallt. En extrem urbanisering som ekonomisk princip, även när industrin ingen arbetskraft behöver. Och en avfolkning av landsbygden med ökad fattigdom.
Som Devinder Sharma skriver:


"The arguments invariably revolve around the same principles -- increasing crop productivity, expanding irrigation, crop insurance and strengthening the electronic national agricultural market platform."

Samma principer som genomsyrar Livsmedelsstrategin, ökade skördar, mer teknik, riskhantering/försäkringar och statlig it-kontroll av lantbruket.
Istället för Livsmedelssuveränitet som borde vara en självklarhet. En nödvändighet!

Detta är frågor som kommer att diskuteras på Naturbrukskonferensen 2017

söndag 24 september 2017

Det svenska dilemmat

"Den svenska samhällsbyggnaden styrs av tusentals lagar och förordningar som inte är byggda på vare sig moral, etik eller logik. De är istället juridik i form av kodifierad politik. Om politiken som förts de senaste två-tre decennierna varit verklighetsfrämmande, orealistisk och rent av naiv, för att använda det senaste modeordet, innebär det att tusentalet lagar, förordningar och regler som instiftats under samma period varit just verklighetsfrämmande, orealistiska och naiva. Det här kommer vara en nästintill övermäktig sak att ta sig an eftersom det kräver många aktörer med ett gemensamt mål som koordinerat eftersträvar normalisering, struktur och långsiktig samhällsnytta, allt i syfte att vända utvecklingen. "

Ur: /darfor-fallerar-det-svenska-politiska-ledarskapet

Som exempel på detta: /slakttjur-hade-tumor-bonden-friad-fran-brott/

Så varför jaga enskilda djurägare med djurskyddslagen? Svaret finns kanske att hämta i ovan citat.

lördag 23 september 2017

Mera biff i baljan


Man förmodar, ja, förutsätter att svenska jordbrukare följer vad som sägs och diskuteras utomlands inom Europeiska Unionen om jordbrukspolitiken.
Nedan artikel från Irish Farmers Journal har ett visst intresse då just jordbrukskommissionären Hogan  är irländare.
I nedan länk till Irish Farmers Journal finns även en svensk koppling.
Flera huvudvärksskapande EU-politiska problem susar förbi i hastigheten.
Som, var skall pengarna tas?
/listen-there-will-be-beef-in-mercosur-trade-agreement-hogan/