lördag 9 december 2017

För mycket.

Ibland så blir det för mycket.
Rockström blir för mycket.
Att LRFs förra ordförande tar detta är för mycket.
Att Rockström påpekar för mycket är så uppenbart för mycket.
Att Lantbrukarnas RiksFörbund tar det är för mycket.
Att inte LRFs medlemmar inser detta är för mycket.


torsdag 7 december 2017

I desperationens spår

I följderna från förra CAP-beslutet uppstod en debatt om vilka som är "aktiva bönder". Inga andra skulle ha några stöd, var kravet. I diskussionen om nästa CAP återkommer detta argument. Så vilka är då icke "aktiva bönder".På kontinenten var uppfattningen att det var flygplatser, fotbollsplaner, golfbanor och liknande. I Sverige blev det en fråga om sysselsättningsgraden på ett jordbruk - den som "jobbar häcken av sig" hemma på gården var en "aktiv bonde". Inga andra skulle få stöd, var åsikten. Men ekonomerna menar att "bönderna skulle sluta att gå hemma och dra runt husen och istället bli entreprenörer". Olika uppfattning, tycks det.

Gårdsstöden, som detta handlar om, är uppe till diskussion även denna gång. Man sätter upp vissa kriterier:
 - ett obligatoriskt tak för direktstöd som tar hänsyn till arbetskraft för att undvika negativa följder för sysselsättningen.
 - Degressiva utbetalningar kan också komma att införas som ett sätt att minska stödet till större jordbruk.
 - Större fokus på omfördelningsstöd i syfte att rikta stödet, t.ex. till små och medelstora jordbruk.
 - Säkerställande av att stödet riktas till riktiga jordbrukare, och främst till dem som aktivt arbetar med jordbruk för att försörja sig.
/future-of-cap/

Detta resonemang kan kanske fungera söderut, på kontinenten, men i Sverige innebär dessa fyra punkter motsatta funktioner. I inlägget om skillnaden mellan olika länders ekonomiska villkor (/tidens-gang./ ) uppvisade Sveriges jordbruk en helt avvikande ekonomisk situation enligt diagrammet. Kan man överhuvudtaget arbeta med CAP enligt de fyra ovanstående punkterna i den svenska situationen?
Att minska på stöden till de största enheterna motsatte sig ju förre landsbygdsminister Erlandsson. Och de "små och medelstora" enheterna är oftast deltidsjordbruk, som enligt svensk tolkning av den sista punkten därmed inte kan räknas som "aktiva bönder". Spännande tider i desperationens spår.






tisdag 5 december 2017

Nästa CAP en amerikansk kopia

Nästa CAP bryter en lång politisk och social tradition.
Familjejordbruket är förbi som politisk funktion!

Efter WWII var europeiskt lantbruk lika illa ute som det övriga samhället. Den franske jordbruksministern hade som främsta ambition att "få bort det stampade jordgolvet" hos bönderna och på det sättet även förhindra en snabb urbanisering. Jordbrukspolitiken i Europa fick därför en stark social dimension. Ett delmoment i CAP som gällt ända fram till idag. Men som nu troligen försvinner i nästa CAP-beslut.

Detta sociala innehåll i CAP  innebar att den ekonomiska "dragspelsfunktion" som var böndernas lott i ekonomiska nedgångar och marknadsvariationer som har varit en helt accepterad funktion i den gemensamma jordbrukspolitiken (även i svensk jordbrukspolitik före 1995, det så kallade "inkomstmålet") nu troligen försvinner. Detta har successivt minskat i betydelse vilket bönderna insett åtminstone vid diskussioner sins emellan. "Min far han kunde dra åt svångremmen några hål när det blev tufft, men det kan inte jag, jag har inte den buffert i verksamheten". Sades det.

Framöver skall lantbruket drivas av entreprenörer, helst i bolagsform. Bonden/familjejordbrukaren skall försvinna, i den handel med jordbruksprodukter som stora bolag sysslar med. Bönderna, som enskilda medborgare, får ha en annan inställning. Och varje människa inom jordbruket måste själv bestämma vad man är och hur man vill hantera sin tillvaro därför att samhället lämnar nu bondejordbruket till historien, - bort ur jordbrukspolitiken.

Det som visar denna epokgörande förändring i europeisk jordbrukspolitik är planerna på att kopiera den amerikanska jordbrukspolitiken, Farm Bill och den riskhanteringsmodell som antogs i USA vid det förra Farm Bill, 2014. Den amerikanska "riskhanteringen" finns här.
En snabb genom gång av farm bill kan nedan video vara:



Det nya i Farm Bill 2014 var "risk management", försäkringssystemen, som man diskuterar i nedan video från i år 2017. Alltså utfallet från Farm Bill 2014 och framtiden i nästa Farm Bill 2018/19. Där finns en del facktermer som kanske behöver förtydligas.



Och här är en annan aktuell video i frågan om "Risk management":



Och här nedan en video från 2014 om hur det började, som kan vara bra att se först för att förstå diskussionerna i ovan videos.



Att riskhantering skulle bli nästa CAP:s stora reform märktes när Farm Bill 2014 presenterades. Den europeiska överraskningen var tydlig och i Sverige tog det märkligt lång tid innan man insåg vad det betydde. Så de signaler i november 2017 från Bryssel om "riskmanagement" som nu kommer var förväntade. En enkel bild säger ibland allt:



söndag 3 december 2017

Tidens gång

Den svenska jordbrukspolitiken är märklig. Ungefär lika märklig som miljöpolitiken. Miljöpolitiken behärskas av "positiv återkoppling"! Som när man genomför en miljöåtgärd som förbättrar miljön så måste ett nytt miljöproblem upptäckas för annars "behövs" inte någon mer miljökampanj. Likadant är det med jordbrukspolitiken. Därför att jordbruksorganisationerna är uppbyggda enligt samma mönster. Organisationen kräver en positiv återkoppling om problem är lösta.

Under 1970-talet var lantbruksorganisationerna kaxiga. Ställde stora krav på politiken som ofta blev tillgodosedda, med vissa motprestationer. När de allmänna problemen uppstod på 80-talet blev tonen klart annorlunda därför att någon positiv återkoppling var ej nödvändigt för att behålla medlemmarnas intresse till skillnad från 70-talets tuffa attityd.

Detta märkliga sociala och politiska fenomen som skapas av positiv återkoppling har efter 1980-talets  successiva misskötsel av svensk jordbrukspolitik - utan att någon egentligen brytt sig då ingen positiv återkoppling uppstått - nu skapat en situation som sätter svenskt jordbruk och landsbygds, inklusive svensk, inhemsk, livsmedelsförsörjning i en märkligt läge. En situation som man inte ens noterat i Livsmedelsstrategin och dess politiska reaktioner sedan det beslutades i våras. Men som de flesta på landsbygden kan klart  notera i sin närmaste omgivning - om man är medveten om hur läget är. På nedan bild från en nyligen presenterad skrift från Bryssel angående det framtida CAP (GJP som det kallas på svenska, Gemensamma JordbruksPolitiken) kan man avläsa lantbrukarnas bruttoinkomster i förhållande till andra medlemsländer och inkomster i allmänhet inom landet. Att ungdomar gör som dom brukar, - gör inte som man säger utan agerar efter hur omgivningen gör -, är naturligtvis självklart efter att ha sett nedan diagram. Och jordbruksorganisationerna behöver inte heller nu agera för någon positiv återkoppling krävs inte för att behålla medlemmarna, då några problem inte löses.


lördag 2 december 2017

Djävulen sitter i detaljerna

Djurskyddslagens finesser är det nog inte många som förstår.
Normalt så måste man stjäla för att kallas tjuv. Man måste ha syfte/uppsåt att stjäla. Men i djurskyddslagen behöver man inte vilja skada ett djur för att bli djurplågare. Det saknas "syfteskrav" i djurskyddslagen, det räcker med att omgivningen tycker att man inte sköter sitt djur på rätt sätt. Ja, oftast krävs någon form av avvikelse från omgivningens normer i alla fall. som i detta fall.

Travtränaren Robert Bergh har ju varit i blåsväder angående sin nya anläggning i Hajom och närheten till vattendraget Surtan. Men det är en annan historia. Som Bergh vann. Nu gäller det ett djurskyddsfall från travet. Som redovisas i två tidningar. Dels i Markbladet och med en hänvisning till Göteborgsposten.

I Markbladet skrives det så här: "Åklagaren Annika Boman säger till tidningen att det kan bli svårt att styrka att Bergh haft uppsåt, men att han åtminstone har varit oaktsam."

Stod det inte här ovan att det inte krävs uppsåt/syfte att bryta mot djurskyddslagen för att dömas för djurplågeri? Varför säger åklagaren att Robert Bergh knappast haft "uppsåt" att skada djuret? Man får  därför uppfattningen att åklagaren redan från början insett att ett åtal är dömt att förloras i domstolen. Och att påståendet om att syfteskrav/uppsåt inte krävs är en felaktig uppgift!

Hur står det då i Göteborgposten? Citat: " Att någon har har haft uppsåt är nog svårt att styrka i ett sådant här fall, men däremot har han varit oaktsam. Han borde ha förstått och agerat på ett annat sätt, säger åklagaren"

Här blir uppfattningen om åklagarens inställning helt annorlunda! Eftersom något syfteskrav/uppsåt inte krävs för att dömas för djurplågeri så skärper här åklagaren den psykologiska tonen vilket inte framgick i Markbladets redogörelse. Istället blir budskapet att travtränare Bergh borde kunna djurskyddslagen så väl att han inte gör så här som det som nu skedde! En miss i Markbladet, som är mycket lätt att göra om man inte känner till djurskyddslagens finesser. Därför att åklagaren behöver inte ens hävda uppsåt för att vinna! Men gör det ändå.

torsdag 30 november 2017

WTO på gång

Ibland så glömmer man politiska fenomen som påverkar utan att man egentligen tänker på det. Som WTO, World Trade Organisation, och deras möten om världshandeln som sker med jämna mellanrum. Men nu är det dags igen. Om några veckor så börjas det igen. Det är fyra år sedan sist, på Bali den gången. Denna gång i Buenos Aires 10 december 2017. Och framåt, för det blir nog lika drygt denna gång som förra gången att komma överens.

Den gången, på Bali, var det Indien som obstruerade mot regelverket som man tvingades acceptera, då den indiska jordbruksbefolkningen är stor, mycket stor, i antal medborgare. Även om det inte är fler än vanligt sett globalt utan runt 60% av befolkningen. Vad som indierna kämpade för var ett garantipris för jordbrukets produkter som man lyckades med för att klara sin livsmedelsförsörjning  till sina fattigaste medborgare. De indiska politikerna använde alla medel de kunde då särskilt den nytillträdde ansvarige politikern hade gått ut i politisk kampanj för att skapa matsäkerhet för de fattigaste. Det lyckades genom att alla hade skrivit på och missat ett kommatecken som förändrade allt. Åtminstone tills nu.

I en artikel DNA India skriver Devinder Sharma om det kommande WTO-mötet och cirkusen runt detta. Där tar han upp de olika problem som åtminstone Indien har. Att fortsätta garantiprismodellen för de indiska bönderna som man helst vill bredda till fler grödor än vad som gällt hittills. Det är själva behovet inrikespolitiskt.
Metoden för att nå målet är ett samarbete mellan Kina och Indien med målet/kravet att sänka jordbruksstöden i USA, EU, Norge med flera länder. Som argument för att kunna fortsätta sin indiska garantiprispolitik.
Författaren har inga höga förväntningar på utfallet utan hoppas bara att nuvarande system kan bli permanent.

Dock.
Skulle diskussionen på WTO- mötet på något sätt sammanfalla med intressen inom USA och EU som önskar minska på stöden till jordbruket, vilket ju finns, och dessa intressen hittar en möjlighet att utnyttja diskussionen i WTO för att radikalt sänka stöden till det europeiska jordbruket så kommer det säkert att utnyttjas. Då CAP ännu inte är mer än på planeringsstadiet och därmed kan kanske WTO bli en avgörande faktor i nästa CAP-beslut.
http://www.landsbygdensfolk.fi/lf_nyhet.asp?id=5568

torsdag 23 november 2017

Smågrisdebatten

Nog för att Livsmedelsstrategin skulle ge effekter, även om var något svårbedömt. Särskilt då inga jordbrukspolitiska beslut fungerat rakt av sedan det jordbrukspolitiska beslutet från 1947 om att flytta en stor del av jordbruksbefolkningen till industriorterna. Men på något sätt tycks en sorts aktiviteter ske i samband med det senaste i raden av svenska jordbrukspolitiska beslut. Men är det rimliga åtgärder som man vill genomföra?

Tydligen var mötet om djurskydd på Jordbruksverket häromdagen en effekt av det politiska beslutet, men är det tillräckligt?

Det som framgått i Livsmedelsstrategin är att kraven och behovet av en ökad produktion in jordbruket är prioriterat. Hur har man reagerat på dessa politiska impulser inom politiken och administrationen? Det har varit tydligt att man pytsat in nya pengar till de gamla - i byråkratin och forskning - för att öka aktiviteterna där. Och en del av detta utmynnar i förändringar i Jordbruksverkets djurskyddsföreskrifter. (Det är Jordbruksverket som har i uppgift att få fram olika föreskrifter utifrån impulser från politiken som kan rymmas inom Djurskyddslagens ram.) Man kan konstatera att nya signaler nått Jordbruksverket sedan Livsmedelsstrategin blev godkänd. Men är det tillräckligt?

I riksdagsdebatten häromdagen angående de små förändringar som SJV föreslagit angående smågrisars avvänjningstid måste en naturlig reaktion från tittare utifrån landsbygden bli: "Har de inget annat att diskutera?"

Borde inte detta vara en fråga för den enskilde smågrisuppfödaren? Borde inte det räcka med Djurskyddslagens andra paragraf? (2 § Djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom.) Saknas tilliten till djurägarnas förmåga och vilja att göra det bästa för djuren? Saknas det tillit för varandra i samhället?

Om så är fallet, varför accepterar vi då att Jens Holm, Carl Schlyter, ja, även landsbygdsminister Bucht och Staffan Danielsson får uttrycka sig på ett så föraktfullt sätt mot andra medborgare. Som om djurhållare vore potentiella våldsförövare och kriminella. Är det kanske för att man känner andra genom sig själv.

Vad som krävs - om Livsmedelsstrategin skall bli annat är en dagslända - är att medborgarna får tillit för varann igen och att politiken slutar att peta i detaljer utan ser helheten. Därför att denna debatt, detta "kattrakande" i Riksdagen avslöjade samhällets verkliga, aktuella problem. Bristen på tillit för varann.

onsdag 15 november 2017

Människans fria val


https://www./industrial-farming-one-worst-crimes-history-ethical-question

Logiken i artikeln haltar något. Helt riktigt så har grisen, kon och hönan blivit några av planetens vanligaste varelser. Genom sina tjänare - människan. 
Att man sedan i artikeln pådyvlat dessa av planetens vanligaste varelser mänskliga egenskaper och känslor är ett misstag. Likaså torde det vara ett misstag att pådyvla människor de frihetskänslor som man anser att dessa djur har.
Därför att det enda som skiljer kons, grisens och hönans tillvaro från vår är enbart att dessa djur har människan som tjänare medan människan anses ha ett eget ansvar - "Människans fria val".
Vi har utvecklat en miljö för dessa djur, som de tydligen tycker är utmärkt då de förökar sig hejdlöst, medan vi för egen del har skapat en liknande miljö, den urbana, som vi inte riktigt tycks trivas med.
Verkar det. Eller kanske inte?
Så artikelns projicering på djurens eventuella lidande är egentligen enbart den moderna människans egen fasa inför den tillvaro vi har.

söndag 12 november 2017

Äta eller ätas

Hur man skall resonera om jordbrukets utveckling och förändring under tidens gång är inte alltid lätt när man sitter mitt i vardagens problem, med regnig höst och omöjliga skördeförhållanden.
Var skall man börja fundera? Hur stor betydelse hade skiftesreformen 1827 för den situation landsbygden har idag? Eller var det de politiska besluten om industrialismen under mellankrigstiden som var det avgörande steget in i vår tid? Hur mycket påverkade Blairhouseöverenskommelsen 1992 dagens situation och Livsmedelsstrategin?
Eller enskilda politikers insatser, som Mats Hellströms position som ordförande i GATT/WTO ett tag, på samma gång svensk jordbruksminister och hans därigenom insikter i de globala nationalekonomernas uppfattning om det internationella lantbrukets position som råvaruleverantörer till en multinationell livsmedelsindustri med globala maktambitioner. Och hans uppfattning om den därmed hopplösa situationen för svenskt lantbruk.
Inte är det enkelt.

Vi har idag en inställning, sedan diskussionen under 1980-talet om jordbrukets internationalisering, att maten är en självklarhet som ICA, COOP eller andra ordnar på det mest effektiva sättet. Helt befriat från naturen, ekonomin och alla andra ekonomiska eller biologiska funktioner i tiden.
Är det så? Eller är det tvärtom?

I nedan länk påstås tvärtom. Att en misslyckad jordbrukspolitik med brist på livsmedel i samhället och ett nationellt jordbruk utan produktion och förmåga att försörja befolkningen är orsaken till ekonomiska nationella haverier. Om det är så har vi i detta land en farlig situation som byggts upp sedan 1980-talets tro på en internationell livsmedelsförsörjning baserad på de globala livsmedelsföretagens "välvilja". Som kan skapa en mycket svår situation för svenskt samhälle nu när, möjligen, de goda åren efter 1995 möjligen är på upphällningen.

/mardromsscenariot-nar-bostadsbubblan-spricker/