De globala agribolagen hanterade 15-20% av världens
jordbruksvaror för tio år sedan. Idag är den siffran 30%. Resten ingår i lokala
livsmedelskedjor. I Sverige skärps nu tanken på att än mer öka
bolagshanteringen av jordbruksprodukter och livsmedel enligt vad man kan utläsa
ur Livsmedelsstrategin. Att detta varit svensk politik sedan 1947 års
jordbrukspolitiska beslut är troligen okänt för de flesta svenskar då Astrid
Lindgrens romantiska ”Barna i Bullerbyn” varit landsbygdsidealet i ett halvt
sekel. Verkligheten har därför aldrig tagits på allvar.
Sedan 1995 har CAP, EUs jordbrukspolitik sagts vara även
svensk jordbrukspolitik, men det kan ifrågasättas då den sociala dimensionen och
hänsynen till det småskaliga lantbruket varit en väsentligt del av CAP, medan
just den dimensionen aldrig varit synlig i den svenska hanteringen av CAP. Att
det torde vara klart visar det svikande intresset för småskaligt jordbruk annat
än som hobby sedan 1995.
Svensk politik överlag har en tendens att följa brittisk
politik. Och det är tydligt inom landsbygds- och jordbrukspolitiken.
Livsmedelsstrategin har en tydlig brittisk inställning. I ett debattinlägg
påpekar professor Berkley Hill att bönder med dåliga inkomster inte skall
lyftas ekonomiskt med jordbrukspolitiken utan via socialbidrag. En inställning
som både LRF och politiken klart ansåg skulle styra det svenska medlemskapets
hantering av CAP 1995. Vilket har gett tydliga effekter de senaste tjugo åren
på svensk landsbygd.
Att skottarna trots allt även framledes vill ha stöd för en
socialt inriktad CAP var klart under brexitomröstningen. Man litade inte en sekund
på makten i London. Men nu är man framme vid vägs ände. Och samlas för att
fundera på framtiden. Och samlar de krafter som kan bli en motkraft mot en
bolagiserad landsbygd, där landsbygdens resurser samlas i globala bolagshänder.
Medan folket blir passiva konsumenter i städerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar