Den svenska bonderörelsens historia borde i mycket betraktas som ett revisionistiskt behov.
En historia som innefattar majoritet av befolkningen fram till WWII. Men som fullständigt blivit utplånat genom de stora politiska förändringarna som skedde strax före WWII. Då det korporativa samhället med arbetarrörelsens dominans och Saltsjöbadsandans ekonomiska pragmatism förändrade Sverige för gott.
Blev det bättre?
Och hur går vi vidare?
Är rätten att bedriva jordbruk med egen odling av livsmedelsgrödor och uppfödning av slaktdjur som nötkreatur, får, grisar eller getter möjligt eller ens tillåtet framöver?
Eller skall industrin styra allt detta i modernismens namn?
Effektivare sanktioner Ds 2017.
I länken diskuteras framtiden: http://www.aftonbladet.se/
Den glömda svenska bonderörelsens frontfigurer: Per Rösiö och Anders Killian
Att läsa: http://www.lrfhistoria.se
Och den genomgripande förändringen som ingen idag känner till: 27-mannakommitten
Är den svenska bondens och folkmajoritetens historia en möjlig framtidsvision i det postindustriella samhället? Eller inte ens möjlig att berätta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar