fredag 29 september 2017

Olika strategier ur ett historiskt perspektiv.

Den politiska överenskommelsen som kallas Livsmedelsstrategin var uppe till diskussion på Munkagårdsskolan i Tvååker för en vecka sedan.
Ett möte arrangerat av klassiska landsbygd- och lantbruksintressen.
Som vi vet har oron över svensk livsmedelsförsörjning blivit närmast akut, åtminstone om man skall förstå diskussionen kring Livsmedelsstrategin.

Dock konstaterades i Tvååker att nuvarande situation, med runt 50% självförsörjningsgrad utifrån mycket importerade förnödenheter, torde vara den bästa ekonomiska och marknadsmässiga situationen i nuvarande svenska och internationella jordbrukspolitik.
Därmed spricker ambitionerna med Livsmedelsstrategins orosmoment om en möjlig kris.
Och varför då öka produktionen? För att vi skall få ett överskott som pressar priserna? Eller att om produktionen faller ytterligare så är det enbart importen som styr prisnivån i Sverige?

Om krisen blir ett faktum är det allvarligt då det i år är 100 år sedan de sista hungerkravallerna skedde i Sverige. /hungerkravallerna-1917-ur-nya-perspektiv-

Minnet av detta är naturligtvis helt borta och kan endast återfinnas i historieböckerna. I andra delar av Europa skapar gamla kriser nya kriser. Konflikten i Ukraina, mellan öst och väst, mellan ukrainsk/polsk och ukrainsk/rysk har sina rötter i den stora svälten på 1930-talet då politiken svälte ihjäl miljoner ukrainska bönder. ( 3- 7 miljoner människor. Siffran är osäker) Och då var en majoritet av folket bönder och de kunde ändå inte hävda sina intressen. Idag, om en svältsituation skulle ske i Sverige, kommer ett halvt sekel av "välodlat" bondehat i samhället skapa något som blir obeskrivligt.

Man borde fundera på detta redan nu. Och organisera om jordbrukspolitiken enligt principen Food Sovereignty! Annars kan historien upprepas.
/cwejman-röd-svält-röd-glömska

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar