I desperationens spår

I följderna från förra CAP-beslutet uppstod en debatt om vilka som är "aktiva bönder". Inga andra skulle ha några stöd, var kravet. I diskussionen om nästa CAP återkommer detta argument. Så vilka är då icke "aktiva bönder".På kontinenten var uppfattningen att det var flygplatser, fotbollsplaner, golfbanor och liknande. I Sverige blev det en fråga om sysselsättningsgraden på ett jordbruk - den som "jobbar häcken av sig" hemma på gården var en "aktiv bonde". Inga andra skulle få stöd, var åsikten. Men ekonomerna menar att "bönderna skulle sluta att gå hemma och dra runt husen och istället bli entreprenörer". Olika uppfattning, tycks det.

Gårdsstöden, som detta handlar om, är uppe till diskussion även denna gång. Man sätter upp vissa kriterier:
 - ett obligatoriskt tak för direktstöd som tar hänsyn till arbetskraft för att undvika negativa följder för sysselsättningen.
 - Degressiva utbetalningar kan också komma att införas som ett sätt att minska stödet till större jordbruk.
 - Större fokus på omfördelningsstöd i syfte att rikta stödet, t.ex. till små och medelstora jordbruk.
 - Säkerställande av att stödet riktas till riktiga jordbrukare, och främst till dem som aktivt arbetar med jordbruk för att försörja sig.
/future-of-cap/

Detta resonemang kan kanske fungera söderut, på kontinenten, men i Sverige innebär dessa fyra punkter motsatta funktioner. I inlägget om skillnaden mellan olika länders ekonomiska villkor (/tidens-gang./ ) uppvisade Sveriges jordbruk en helt avvikande ekonomisk situation enligt diagrammet. Kan man överhuvudtaget arbeta med CAP enligt de fyra ovanstående punkterna i den svenska situationen?
Att minska på stöden till de största enheterna motsatte sig ju förre landsbygdsminister Erlandsson. Och de "små och medelstora" enheterna är oftast deltidsjordbruk, som enligt svensk tolkning av den sista punkten därmed inte kan räknas som "aktiva bönder". Spännande tider i desperationens spår.