Modern livegenskap - krokodilgapet

En bild kan säga mer än ord.
En bild med förklarande ord kan skapa mer tankar som kräver en förklaring.
Som nedan bild - med förklarande ord.
Källa: https://regionvasterbotten.se/2017/12/livsmedelsproduktion-i-vasterbottens-lan.pdf

Krokodilgapet

Den generation som blev producerande lantbrukare under 1970-talet håller på att avveckla. Man vet att genomsnittsåldern för lantbrukarkåren ökar. Kanske inte lika dramatiskt som den svenska yrkesfiskarkåren, som troligen helt upphört att existera inom fem år med den drastiskt förändrade situationen under senare år. Och som diagrammet här ovan visar har inte jordbrukets produktionsvärde följt med den allmänna utvecklingen som kurvan för konsumtionsvärdet visar.
Är det denna kurva som lockat lantbrukarna att hoppas på Livsmedelsstrategin? Att kunna fylla gapet mellan Konsumtionsvärdet och Produktionsvärdet?
Men som texten ovan bilden berättar så är det "någon annan" som lagt beslag på det värdet.
Går det att vända på utvecklingen, som en del lantbrukare tycks hysa förhoppningar om att Livsmedelsstrategin skall medverka till - de som skrivit Livsmedelsstrategin tycker väl att detta, allt öppnare krokodilgap bara är bra -, det är väl själva idén att pressa tillbaka jordbrukets priser ännu mer?

Då de aktiva inom jordbruksnäringen, precis som inom yrkesfisket, snabbt blir färre måste man ställa sig frågan: Finns det någon utanför jordbruket som önskar en förändring av nuvarande utveckling? Därför att det är majoriteten av befolkningen som bestämmer. Svaret måste nog bli nekande, därför att det är alltför många som tjänar på nuvarande utveckling.
Då uppstår en ny fråga. Vem skall göra jobbet framöver?

För svensk del torde svaret bli - en snabbare mekanisering. Men även det har sina begränsningar. Tekniken skall hanteras i en mängd olika situationer då naturen är den oberäkneliga faktorn och då måste den mänskliga faktorn räknas med. Förhoppningarna till politiska beslut av olika slag är stora men är det en realistisk bedömning?
Känslan är att de byråkratiska funktioner, som miljöregler och djurskyddslagar med sina olika tekniska föreskrifter, egentligen handlar om kontroll och styrning av näringen och dess utövare, som ersättning för ett fungerande företagande med vettig ekonomi.

I det internationella industrifisket har en nygammal funktion uppstått då världens havsfiskbestånd överutnyttjats sedan mitten på 1980-talet (ungefär vid samma tid som det svenska jordbruket började tappa i ekonomiskt värde) - och det är slaveriet. Man shanghajar folk och använder dem som slavar på fiskebåtar som nästan aldrig anländer hamn. Orsaken är en extremt osäker verksamhet där en normal anställning är ekonomiskt omöjlig. Är det framtiden för det globala jordbruket (och det svenska jordbruket)?

Slaveriet inom jordbruket har varit ett vanligt fenomen. Bönderna har även i Sverige, långt fram i tiden, haft arbetsskyldighet hos godsägare och större markägare. Den självägande bondens frihet har successivt minskat under 1900-talet och är idag helt kringränd av byråkratiskt regelverk. Är då detta ett slaveri, en typ av livegenskap?

Hur var den ryska livegenskapen, som måste betraktas som det sista (senaste?) varianten på temat. Den upphörde genom dekret av den ryske tsaren Alexander II år 1861 (med orden:  ”Det är bättre att börja avskaffa livegenskapen ovanifrån än att vänta tills den avskaffar sig själv underifrån”), men måste anses blivit återinförd, ovanifrån, av Stalin av samma orsak som tsaren avskaffade livegenskapen. Arbetskraftens kostnad. Vem skall göra jobbet?

/hart-liv-for-skanska-bonder-pa-1600-talet/
http://lup.lub.lu.se/luur/

Livsmedelsstrategin saknar ett moment som tidigare jordbrukspolitiska beslut hade, som innebar en social dimension, en ekonomisk funktion, för näringens utövare. Ett inkomstpolitisk mål för bönderna. Det enda nu är en produktionsinriktad ambition. En obehaglig parallell till Stalins produktionskrav på kulakerna i Sovjetunionen, före tvångskollektiviseringen. Är Livsmedelsstrategin, egentligen, ett politiskt hot mot Sveriges godsägare, lantbrukare, bönder och torpare? Producera utan tanke på rättvis ersättning!