lördag 24 februari 2018

Sverige uteslöts från EU-middag

I veckan skall framtiden för Europeiska Unionen diskuteras.
De mäktiga träffades över en middag. Men något stämde inte, tycks det. Det var ingen svensk representant med på middagen, enligt rapporten i media. (se nedan länk)
https://www.europaportalen.se/2018/02/sverige-uteslots-fran-eu-middag

Citat ur artikeln:
"Stefan Löfven konstaterar att de flesta med undantag för Nederländerna har en sak gemensamt - de vill öka EU:s budget. Att Sverige inte vill det kan vara en anledning till den uteblivna inbjudan."


Hur beskrivs då jordbruket, CAP, i denna diskussion?
I ett dokument som skall användas i diskussionen idag, den 23 februari, beskriver Kommissionen CAP enligt följande:

Hur har det kunnat bli jordbruket som skall bära det europeiska samhällets olika basala krav som det uttrycks, dels en "hållbar" jordbrukssektor (med högst skiftande förutsättningar som alla ifrågasätter vart femte år). Ett samhällskrav, konsumentkrav, för tillgång på säkra, högkvalitativa, näringsrika och varierande livsmedel - till överkomliga priser. Dessutom skall miljökrav läggas på jordbruket och landsbygden, inte minst "klimatköret" och medborgarnas hälsa. Europa behöver en "smart och uthållig jordbrukssektor baserad på stark socio-ekonomisk aktivitet på landsbygden". Och detta med ständigt minskande insatser och ständigt ökande kontroller och krav via lagstiftning. När inser de mäktiga att man närmar sig gränsen för det ohållbara?

I diagrammet nedan synes finansieringen av CAP. En minskning av nästa period är att vänta? Men här skiljer sig Sverige från en del andra länder. Enligt artikeln i ovan länk. Hur vore det om man tog bort de allmänna miljökraven från CAP, som att jordbruksdrift inte är annorlunda än andra mänskliga aktiviteter i samhället? Att klimatfrågan inte skall ligga på jordbrukets ansvar! Då blir det inte mycket mer kvar än att bedriva jordbruk, för jordbrukarna. Då, kanske , man kan diskutera konsumentkraven som CAP en gång började med. Att flykten från landsbygden skulle upphöra, att böndernas stampade jordgolv skulle byggas bort och att medborgarna i städerna kunde få sin söndagsstek - de motiv som var basen, ursprunget i CAP för femtio år sedan. Så vad har gått fel?


Med en 30% minskning av CAP, vilket varit uppe till diskussion i flera år, kommer, enligt svensk analys, en kraftig minskning av svenskt jordbruk hos särskilt de mindre fastigheterna som inser att jordbruksstöden då minskat under en acceptabel nivå och då avstår helt. Men med den ambition om att minska stödnivåerna på större jordbruk och låta gårdsstöden ligga på de mindre fastigheterna kan en minskning av Gårdsstöden ändå ske. Detta är dessutom en del i en internationell utveckling inom jordbruket, med olika handelsavtal och nationella jordbruksprogram som Farm bill (USA).
Resonemanget presenteras enligt nedan:



De två alternativ som framkommer i debatten är antingen att sänka gårdsstöden, enligt kommissionens förslag - för de största företagen, som borde vara konkurrenskraftiga ändå - eller att delfinansiera gårdsstöden med nationella insatser.
Inget av dessa alternativ är i svenskt intresse, enligt den politiska majoriteten i Sverige.


2 kommentarer:


  1. hello.
    Behöver du ett lån ?
    Avvisas du av banken och vill du få ett lån för att möta dina behov? Du kan få det oavsett din ekonomiska situation. Vi erbjuder hypotekslån, kommersiella lån, internationella lån, personliga lån och så vidare. Vi erbjuder lån till företag, individer och andra. Vi är tillgängliga för att ge dig lån på 5 000 euro till en kurs på 2%. Kontakta oss idag och få förstklassiga finansiella tjänster.

    E-post : patriciacadache@gmail.com
    Whatsapp : +22 995 729 956

    SvaraRadera
  2. Å andra sidan är väl hela tanken att matproduktion ska leva på statliga subsidier ganska sjuk.

    I slutänden är det ju samma konsumenter som betalar i vilket fall som helst, och då vore det väl lika bra att pengarna betalades som matpriser. Äta måste ju alla, och alla äter ungefär lika mycket oavsett hur rik man är, så rimligen borde det inte finnas något socialt orättfärdigt i detta heller.

    Haken är förstås risken för import från låglöneländer, dvs social dumpning. Ska man undvika risken att frihandeln slår ut förmågan till matproduktion helt och hållet får man betala för detta, på ett eller annat vis. Subventioner är ett ganska klumpigt medel, inte minst subventioner på EU-vis. Varför inte istället agitera för Via Campesinas gamla krav att mat inte ska omfattas av frihandel? Då skulle vi ju slippa byråkratiska subventioner?

    SvaraRadera