torsdag 15 mars 2018

Dum, dummare eller dummast

Sedan Livsmedelstrategin skrevs under av politikerna och skulle bli praktisk politik för snart ett år sedan, har mycket hänt.
En del företagare, aktörer på marknaden, har reagerat snabbt.
En del tycks inte ha fattat något.
Det absolut tydligaste är slaktköerna. Ett fenomen som tycks vara ett helt nytt inslag i det svenska jordbrukets historia. Även om privata slaktare och djuruppköpare alltid varit böndernas motpart så har det knappast varit en liknande situation som dagens snedbelastning.
Att slakterierna har full insyn i CDB, djurregistret, är i sig en information som uppmanar till kartellbildning inom slakten. Att det är tillåtet för myndigheterna att sprida företagsinformation till andra företag som kan utnyttja informationen på ett otillbörligt sätt borde bara det bli en varningens utrop. Men så fungerar inte svensk administration i den korporativa anda som ersatt vanligt företagsförnuft inom jordbruksnäringen sedan 1930-talets start av det korporativa systemet inom modernäringen.

Som rapporterats i jordbrukspressen så har budskapet nått djurägarna - ni är utsatta för kartellmanipulationer. Men det räcker inte med detta. Från konsumentintressen och djurskyddsgrupper kommer irriterade krav på nya GD på Jordbruksverket och hennes framtida aktiviteter. Djurägarna kläms emellan olika intressen. Vilket var självklart den slutliga situationen för svenskt jordbruk.

En del kreativa och intelligenta medborgare har redan insett det slutliga resultatet av denna process, som politiken inte klarar att reglera och ser en affärsidé att använda.
Ett Sverige utan jordbruk och livsmedelsproduktion (annat än nischer) och därmed nästan enbart importberoende.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar